Kaffe med min far.

I förrgår skulle blivit den dag då min pappa fyllde 60. Vi skulle haft ett megaparty; om saker gått på ett annat vis för många år sen, det vill säga.

Jag var bara ett barn när han dog, inte ens en tonåring. Han lärde aldrig känna mig som tonåring, som jag är idag, och inte heller som vuxen, den framtida jag. Bara jag som barn.

Han var en riktig kaffoman. Precis som jag. Han var bäst i världen på att koka kaffe, enligt mamma - precis som jag. Detta visste vi dock inte, ingen utav oss. Jag var ju bara ett barn. Om jag ändå kunde teletransportera migsjälv som jag är nu, tillbaka till en sån där löjligt perfekt solig morgon i Sandhult, där skulle jag dricka kaffe tillsammans med min mamma och pappa, så som det ska vara.

Den fantasin är så verklig i mitt sinne att jag snart börjar tro att det är ett äkta minne.


Sorg; what to say! man får lära sig leva med den.
- Och ta sig tid att skriva av sig every once in a while.

den vill jag ha. från Lagerhaus. Jag gillar kaffe.

Åsikter

Överför din visdom nedan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mejl: (Publiceras ej!)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0