Frida Ellinor

Tisdagen den 23:e februari opererade jag bort min kompis Roboleg från vänsterbenet. Här kommer lite random facts från en slö hjärna, angående detta.

• Alla mina jeans är för små. Pinsamt... Jag har blivit en liten sockis av att bära runt på ett tungt robotben i fem månader! Jag tror det är för att jag fått så dålig kondition, inte rört mig mer än nödvändigt under dessa fem månader...

• Eftereffekterna av denna operationen var värre än jag trott. Jag trodde jag skulle kunna gå därifrån nån timme efter operationen, iklädd jeans. Så var inte fallet. Som de sa strax före operation, så är jag nu fast med en odräglig träningsverk i några dar, som begränsar mig till kryckor igen.

• Jag kände mig som en riktig stammis där på Mölndals sjukhus. Många kände igen mig, jag visste allt vad jag skulle göra. Jag vill ju inte bli alltför van vid situationen... Lite läskigt.

• Mina ben vägrar att inte gå kobent. Jag får gå långsamt och koncentrera mig om detta ska hända... Det känns som om nånting ska slå i nått vasst.

• Mitt ben är ju väldigt ömt nu, detta gör att jag saknar min metallbur. Därinne kändes det som om benet var oövervinnerligt; jag kunde slå i benet lite varsomhelt och veta att det skulle inte göra ont för mig, det skulle göra ont på saken eller människan jag nu råkade sparka. Saknar mitt vapen.

• Saknar också mitt otroliga förråd ordvitsar - inget mer break-a-leg-skämt för min del.

• Benen ser snedare ut än de gjorde när jag hade på mig robo-leg...

annars är jag glad.   :D