Frida Ellinor

Twilightie imorgon hos min kära kompis Sophink - ligger bra i tiden med Halloween då, ty man ska klä ut sig till en karaktär i boken, och att mer än 50 % av karaktärerna är varulvar och vampyrer.

Tyvärr har vampyrer enligt Stephanie Meyers bokserie exemplarisk syn, så jag med mina four-eyes får mobbat nog klä ut mig till en människa. Ack. I alla fall, Angela Weber är den lyckliga!

till...

Jaha, så vart det lov. Grejt! Dock mycket att göra. Aaaartikeln, två inlägg till Buddenbrooks, matte, historia, naturkunskap, spanska... Allt detta prokrastinerar jag för tillfället men kommer få fullt upp med på söndag! Men i alla fall, för att göra åtminstonde spanska-redovisningen lite mer intressant har jag bestämt mig för att göra en KUPP! >:D

.. Nämligen att återanvända en rad från en tidigare redovisning... Hehe.. Redovisningen på tisdag nästa vecka har ett ganska tråkigt ämne: MIGSJÄLV. I denna redovisningen skall jag få med följande mening: "Argentina tiene una clima caliente con el paisaje variado".... vilken KUPP!


MOHAHAHHHAHAH!

Idag har jag varit ganska nyttig. Städat ut rummet samt teverummet(vilket inte är lätt när man är krympo), samt filat på AntiCC-bloggens design samt skrivit ett inlägg i det igen, efter flera månaders uppehåll.

Kolla in!

Nu ska jag vara lite onyttig med chips, chips och chips. Och en film.
Go natt!

I början av denna nyblogg var taktiken att göra denna blogg, inte fullt lika personlig och ingående. Men men, jag får ju inga kommentarer, så screw it.

Fika med Alef efter skolan idag, gick bättre än jag trott, jag blir så glad. All min oro inför detta besannades ej!

• inga "speciella" känslor där inte :D
• det tog inte slut på saker att prata om!

Förövrigt besannades inte kvällens planer om poetry slam på Allégården med bröderna mina. Ty Stocken prokrastinerade mycken, så det fanns bara två av tre obligatoriska tävlande bekräftade igår. Inställde då denna plan! Tydligen hittade de dock en idag, men när detta nådde mig var det för sent att ändra! Synd, det där.

Well well, får väl ta & gotta mig med denna i stället:

någon kille: .. Men hur vet vi om kvinnorna på reklambladen är lesbiska?
Gudrun Schyman: Dom är två!

Söta Ma-linn syrran, tänker på dig massor massor. Kom ihåg att familjen betyder mest och att vi alltid kommer finnas no matter what.

Förövrigt träffade jag Martin och Alexandra hux flux oväntat när jag skulle gå hem idag - det är roligt att träffa folk som det var ett tag sen man träffade. Särskilt länge sen var det med Martin - senast var förra året på fika med Ewe? Alexandra däremot är ju bäckängit nu, så henne ser man ibland i korridorerna. Dock aldrig längre än att man hinner säga ett snabbt "hej"!

Lovet, what to say. Inplanerad Twilightie hos Sophink på fredan. Men börjar känna mig lite skeptisk - känns som man hoppar tillbaka ett år i tiden och dyrkar Tokio Hotel?? Reaktionerna alltså - dessutom är jag lite rädd att alla faktiskt ska VA de där riktiga stereotyperna. Men herregud det blir nog bara kul. Sophink, Sandro och cupcakes borde garantera detta.

Denna fredan då, kanske ska jag träffa Alef efter skolan och fika och babbla. Det var ju ett tag sen, han har även inte skådat robo-leg eftersom han ju gått o blivit teknist. Ser iaf fram emot detta, om det händer! Senare på fredan om den ska bli grejt vill jag gärna befinna mig på Allégården vid halv-sju för att skåda två bröder på scen med knivskarp hata-kevin-poesi (?). Och du Christian, jag sade faktiskt nej från första början. Men du har förvisso rätt i att jag borde börja utöva denna konstform nu snart... Skall skriva lite bättre material först!!

Förövrigt är lovet ett tomt blad. Men jag vill träffa Lizzette! Jag saknar Lizzette. Jag skall nog ringa Lizzette imorgon!

Men först så ska jag sova.
Go natt!

Jag borde egentligen skrivit ett inlägg igår, ty det var ingen vanlig dag. Men jag blev så pressad av det att jag lät bli. Varför lägga allt på en dag? Det gör fortfarande lika ont idag.

Igår klädde jag mig som pappas prinsessa, dessutom var jag pigg och på glatt humör tack vare mitt trogna AntiCC-gäng, med undantag för den där ständiga närvaron av dagens datum inprintat i skallen samt några minuter under dagen då jag tog upp det till ytan för att begrunda.

Idag ville jag inte stiga upp ur sängen och än mindre åka buss till skolan för att gå en långisdag som inkluderar historialektion. Hela dagen upplevde jag något jag beräknar vara reaktionen av A) efterreaktion av igår?, B) stannade uppe för länge igår och C) börjar bli utmattad av att inte kunna ta taxin till skolan. Det var en konstig känsla som lade sig i grunden och nästan fick mig att ge upp och skolka halva dagen. Dessutom blev jag sur på Lisa och Sandro för att de inte ville sitta jämte mig och Flis på coca-cola-föreläsningen, euhm? Jag började nästan gråta herregud. Oftast, innan man börjar gråta, så vet man väl åtminstonde vad det är man är ledsen för? Weird.

Konstigt att igår, "the day", blev en hyfsat hövlig dag medan dagen efter blev o-ordnat kaos.


I guess sorrow doesn't play by the rules.
RIP father. Miss you love you. Forever.

Operationen blir allt mer dåtid och smärtan och oron med den. Ersättaren av de två sistnämnda blir dock en smått irriterande, ja just det, irritation. Irritationen över att inte kunna gå. Irritationen över att inte kunna bära något, eller för den delen använda händerna till någonting alls, medan man kryckar sig fram. Exempel på detta är väl hur iskalla genomstela händerna blir i vinterkylan när man glömt fingervantarna en dag. Smått irriterande är det också att inte kunna vinka till människor utan att stanna, man blir tvungen att ta till den mer diskreta och kanske mer normala metoden, att nicka så smått som hej. Och normalt är ju aldrig särskilt roligt. Vidare på listan, irritationen av folk som tittar och glor, vart man än går. Irritationen att alltid vara så himlans långsam, typexempel sinka busskön en hel del när man ska gå på, visa kort, slå sig ner. Ja listan kan göras hur lång som helst. Men jag tror jag stannar här.

Eftersom jag ska upp halv sju imorn samt krycka mig ner mot bussen 20 minuter innan den anländer, jämfört med innan operation: 3 minuter. Så det blir massa tidigare att stiga upp än förra veckan, då jag LYXIGT nog fick åka taxi.

Irritation efter irritation mina damer och herrar.
Well well, imorgon börjar demokrativeckan. Kan behövas.

Go natt!

Har just skrivit en discussion essay om kärlek - vetenskapligt perspektiv. Vid slutet, där mina egna åsikter kommer in, visar det sig att jag visst är en riktig romantiker eller vad man ska säga, haha. Uppsatsens slutord är ganska dramatiska: 

"Can't we let love stay a poetic matter – CAN'T WE LET LOVE LIVE!!!"

 

 

Ok, kanske inte med versaler och tredubbla utropstecken, men ändå. Jag fattar inte vad kärlek ska med vetenskap att göra. Finns det inte viktigare saker att koncentrera forskningen på? Som till exempel - ja kanske rent av - the Cure for Cancer????

 

Jag har varit kär - tror jag. Och jag som trodde min hjärna var ganska fullastad innan - detta årets första halvår var det trångt innanför pannbenet ska jag säga er. Så visst, kärlek kan vara grejt - men just nu njuter jag av att kunna ha en hyfsat välfungerande tankegång!

 

Det märkliga med denna historia är kanske att jag fick MVG i alla ämnen utom ett förra terminen. Jag som hade tankarna på annat mest hela tiden! Hah, konstigt. Då måtte det gå riktigt bra detta året.

- inte för mig inte ;)

Ända sedan ett och ett halft år sedan då det först kom fram att jag skulle operera mig snarast, en jobbig sådan - så har denna låten alltid fått mig att känna - Jag klarar det.



Så mycket energi, så mycket kraft MOT mina negativa tankar - Get over it you stupid head, day of the operation isn't here yet! Worrying is wasting time. Mycket har jag att tacka för den här låten, så fort jag hör den känner jag sån styrka att det är inte klokt. Den betyder sååååå!

Dagen bestod av två filmer och en dryg historialektion under vilken min hjärna redan smält ihop av inaktivitet så pass att jag inte tog in någon information, alls. Sen tog jag bussen hem, för första gången gick jag även hela vägen från busshållsplats till gråahuset, inklusive min ärkefiende branta-uppförsbacken!! Mycket stolt. Väl hemma tog jag långa halvtimmar till ett väldigt detaljerat första eget-bytande av kompresser till alla 6 såren(ur vilka det sticker ut stålstänger, för övrigt). Stolt här också! Och nu så sitter jag här. Det var alltså onsdagen.

Men filmen, den första, den var bara så jobbig. Jag har läst boken och den är väl inte så värst bra. Men filmen. "Sorglig", sa nån till mig om den strax innan. Jaha, tänkte jag. Men den var verkligen det. Sorglig. Den handlar om en liten flicka som mister sin mamma i cancer. Många grät. Sedan skrattade de efteråt, över hur en film hade fått dem att gråta. Jag skrattade inte.

Det är så nära! Det är så lätt för mig att komma åt den där knappen ändå, jag behöver inte en sån här film för att brista ut i gråt över pappa... Den känslan, den fruktansvärda, värsta tänkbara - den vill man inte direkt ta up mitt på ljusa dan. Framför sina klasskompisar. Framför sin svenskalärare. Som jag kämpade för att inte allt skulle brista - det gick sådär bra, funkade om jag drog djupa andetag och undvek den jättelika bildskärmen på bion lite då och då för att samla mig. Men när vi kom ut - och folk smått började skratta - då gick det inte längre. De har verkligen ingen aning!!

Joo rätt jobbig dag. Men bra filmer, båda två, ändå. Dessutom åt jag Flis och Lisa på Subway, det var gott.
Det var dagen. Nu ska jag försöka få något skolarbete klart också. Tvätta håret. Äta kvällsmat. Sova.

Go natt!

Nuu har jag helt ignorerat skolarbete ett tag, därav den stora högen att-göra. Det börjar bli dags för mig att ta tag i detta(plus mitt krigshärjade rum) för jag har en känsla av att den vanliga "jag har en tio-kilos tandställning om benet så tyck synd om mig"-ursäkten börjat blekna så smått och att vardagen infinner sig igen...

Idag har jag skrivit reaktionsloggen till föreläsningen av en sportjournalist, läst 40 sidor av Buddenbrook samt börjat med reportaget om den amerikanska geni-ungen Adora Svitak. Duktig Frida! Det råder dock ingen brist på ännu mer skrivarbete, så imorgon får bli ännu en pluggisdag...

Trots allt,
så är helger är ändå helt fantastiskt underbara.
Wiie, sovmorron!! :D


Buddenbrooks, nobelprisbelönt 600-sidare från 1800-talet...
Rätt bra faktiskt! ^^


Edit: Länk till mitt blogginlägg om bokens första 170 sidor

Melankoli, vissa dagar är oförklarligt präglade av det... Det är märkligt, som att en gråton träder fram och något börjar gnaga på min hjärna... Sånna här dagar alltså, vad annars kan man göra än gräva ner sig, bli smått poetisk och lyssna på sad-songs... =^^=




So how do i do normal...
The smile i fake -
the permanent wave
of cue cards and fix it kits.

Can't you tell - I'm not myself!

Denna dagen skall aldrig försvinna! Alla bekymmer och oro jag haft med mina sneda ben i flera år nu - som bortblåsta. Benen är raka - allt är över! Nu ska jag bara ha kvar ställningen i några månader för att benet ska läka, resten av alla problem och oroliga tankar - Aldrig mer!!!

Glädje, lycka, lättnad. Can't stop smilin'! :D





Blir så soligt glad så fort jag tänker på det.. XD

Woho, så äntligen vart man gift!! Vi hade ingen officiell cermoni, men han sa det rätt till mitt ansikte: Du är min fru nr 41. Typiskt Rani. Haha :)

Fixade en liten header på simpla Paint åt självaste fru nr 40, Sandro "Sandra" Lindgren. Blogg.se strulade som bara den, så jag hade inte tålamod att avsluta projekt ny-blogg-åt-Sandro just idag. Men kolla för all del in! Detta var då två av förslagen till header. Vilken blev bäst? Jag tyckte första men Sandro valde andra.

1.                               2.

Roligt bloggnamn ändå! Hoppas denna håller sig :D

Webbdesign verkar kul, vore roligt att kunna mycket mer än det lilla jag kan. Det är inte något precis alla är experter inom direkt! Rotary ska göra så att alla vi på Bäckäng får åka till en arbetsplats i februari, och kolla hur det är. Jag ska nog välja webbdesigner.

Det är nog så jag skulle beskriva min musikstil.
Denna hittade jag idag och tycker den är jättebra! :D



Har idag fixat till mig fyra låtar av Frou frou och en av Jonathan Johansson - på lagligt vis förståss. Nämligen via Mediaconverter! Man laddar inte ner låtar olagligt, man kopierar helt enkelt ljudet från en youtube-video och konverterar till en annan filtyp och sparar den på datorn. Man får fem konversioner varje dag gratis! :)

Nya bloggen - det är dags för dig att möta min livskamrat. Trumvirvel tack...


Robo-leg! :D
Vänsterbenets nya lilla tandställning. Ca 5 månader kvar har vi tillsammans.

Anyways, jag ville faktiskt ha nånting sagt med detta inlägg också - det är så skönt att vara tillbaks i skolan! Tre veckor utan gör att man känner sig lite isolerad, men nu är jag back on track igen, redo för äventyr som alltid(kryckbunden förvisso, men det är rätt kul att ha ett extra par meterlånga robo-armar). Äntligen skola, äntligen vänner. Äntligen Staden och framtiden-prov, idag!!!! :D Ja det var nog dagens höjdpunkt. Äntligen har man nånting att skriva om i bloggen. :)

Min andra egensnickrade bloggdesign någonsin och jag är ganska nöjd.
Vad tycks? :D

Min förra blogg hittar ni HÄR, men jag kände att den var lite väl solig nu inför den kommande hösten och det halvår vi Boråsare kort brukar kalla "regn". Jag gillar dock fortfarande min gula gamla design och kände mig inte riktigt mogen att skrota den helt, så jag skapade helt enkelt en splitterny blogg, den här! :D

Så, höst.
De flesta blir deprimerade av självaste ordet. De kalla tiderna återvänder och allt som varit grönska skrumpnar ihop till torra döda löv. Sommaren är gången och de gamla rutinerna av skola och jobb sätter in, bara det är nog deprimerande för sig. Till och med katterna burrar ihop sig och ser olyckliga ut.


Jag gillar det. Inte olyckliga katter alltså, men höst. Friska vindar igen efter sommarens stilla stekveckor, vackra färger på löven som krasar hemtrevligt under vinterkängorna. Det är en depressionernas årstid, man får lov att vara lite melankolisk, man får inspiration att tänka. Varma brasor ger en alldeles speciell känsla och katterna, som man knappt har sett till på sommaren, stannar hellre hemma i värmen. På eftermiddagarna myser man med familjen över en kopp kaffe, med tända ljus vid bordet och ljudet av smattrande regn som inte kan komma åt en. Det är en säsong fylld med mys, riktigt äkta genuint höst-mys.

Om det inte vore för att man vareviga dag måste lämna värmen där hemma för en skoldag i slask och envist regn, skulle nog hösten vara en ganska okej tid på året ändå. <3

klurar ut min nya bloggdesign.

-